En bättre dag...
En ny dag idag!
När jag vaknade låg jag kvar en stund och ville inte känna efter hur det kändes i benen. Det var igår en dag och en kväll som jag helst slipper vara med om igen, den värken gav mig nästan panik!
Så i morse svingade jag försiktigt benen över sängkanten, steg upp och kokade kaffe.
Benen bar mig. Tacksam!
I lugn och ro läste jag tidningen och åt frukost.
Tog sedan sikte på att gå min dagliga promenadrunda innan herrarnas 5-mil i skid-vm.
Min promenad gick förvånansvärt bra. De första 10 minuterna jag gick fungerade rätt bra, sedan stumnade benen, foten domnade och fotleden blev ostabil.
Då blir det pyssligare att gå, men jag tog mig framåt, fick andas in frisk luft och fylla på med dagsljus. Värdefullt!
För 14 dagar sedan kom sjukgymnasten och jag tillsammans överrens om att jag ska försöka i den mån det går utsätta min kropp för belastning i form av promenad.
Även om jag då inom mig starkt kände NEJ, det är fel, så gav jag det han sa en chans.
I tisdags när vi sist sågs, sa han att det kan komma visa sig vara helt fel för min kropp att belastas med aktivitet.
Och med tanke på den hemska värken så funderar jag själv på vad den står för, vilka signaler kroppen faktiskt ger!
Ikväll kl 17 hade vi handarbetsträff här i Bosvedjan. Jag hade med mig en kaka jag bakat, pensionärskaka heter den. Är en slags sockerkaka med vaniljsmörkrämfyllning. Brukar vara populärt dopp till kaffet!
Det är alltid trevliga handarbetsvänner som samlas i HSB lokalen uppe vid Träffpunkten, så också ikväll.
Nu ska jag göra mig en kopp te och smörgås, sedan se deckaren som visas på kanat 1, baserad på en bok av Arne Dahl.
Önskar dig en fin kommande vecka, och sportlov för er som har det! 💟
/E
