elisabethlofmark.blogg.se

Kringelkrokarna...

Publicerad 2015-05-05 23:21:13 i


Kringelkrokarna på livets vandring, vart bär de?!

Den senaste medicinen som jag sattes in på den verkar inte fungera så jättebra för mig...
Fått en aptit som inte är av denna världen och på sötsaker allra helst! Och för er som känner mig så vet ni ju att jag i vanliga fall gärna doppar en skiva sockerkaka till kaffet...

Mår helt enkelt inte bra av medicinen, den ger ett ytterligare obehagligt påslag i kroppen och det orkar jag inte med, det räcker med sjukdom.
Så därför backar jag och avstår medicinen. 

Ikväll hade Tony styrelsemöte vilket innebar att jag utöver eftermiddagspromenaden gick en andra promenad för att rasta Meja. 
Gällde att redan tidigare idag planera smart så att jag skulle få benen att hålla för två promenader med hunden. 
Gick en kort sväng båda promenaderna, och det såg utåt sett säkert ut att fungera bra, men fy så stum och stel mina ben vart och ikväll tilltog värken ordentligt!

Det drabbar inte bara mig detta utan min man står handfallen med skuldkänslor över att ha varit borta på kvällsarbete. Jag ser hans vanmakt över vår situation, hör hur hans tankar går kring att det måste planeras noga för att vårt liv hemma ska fungera! 

Jag säger direkt ur mitt hjärta att jag backar upp honom till det han vill jobba med och att det ordnar sig här hemma!
Det berör mig att känna min mans fina kärlek och omsorg om det vi har tillsammans och att han verkligen värnar om mig. Tacksam!

Men ont gör det att inse att sjukdomen och de funktionshinder jag fått och som envist verkar bita sig fast även drabbar min älskade familj. Och då är det Tony som lever med mig som dagligen berörs av att jag inte mår bra, att jag tappat fysiska funktioner att fungera normalt.
Det strör salt i mina sår!

Barnen... Åh vad jag skulle vilja ge dem en mor som är frisk och stark! Jag vill så mycket mycket att ni anar inte!

Vill inte barnen ska bära en oro om sin mor!
Det strör också salt i mina sår! 

Vi är ett bra team min kära make och jag, vi lyckas oftast hitta nya vägar som bär genom de svårigheter som livet bjudit. 
Just nu har vi hittat att tillsammans se olika serier, det var något helt otippat för mig som inte är en tv-intresserad typ!
Tänk hur man har olika fördomar om saker och ting och så provar man och vipps har man lyckats upptäcka något nytt!

Nu är klockan slagen sena timman så jag ska avsluta mina rader för nu.

Önskar dig en god ro i din själ!
/E 💟



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela