Packa rullen...
Bättre och sämre dagar, försöka hålla humöret uppe och se framåt, tro på bättring...
Åh vad mitt tålamod prövats i flera månader nu, i flera år om än då inte i samma utsträckning som dessa snart nio månader!
Jag kan leva med värken, men absolut inte med den här förlamande stumheten som är i mina ben. Den förhindrar mig att gå, förhindrar mig att göra saker gällande mitt leverne, att exempelvis duscha kan ta enormt av mina krafter att jag skulle kunna likna det med en språngmarsch!
Har en innerullator som jag använder när benen är som sämst, vilket de ha brukat vara om kvällarna. Idag fick jag använda mig av rullen även på dagen (som jag valt att kalla den) eftersom benen var så kraftlösa och domnade och då blir ballansen sämre. Så jag packade min rulle med bok och fika och styrde mot soffan, hade tänkt ligga där och läsa men kroppen värkte och benen krampade så hemskt att jag somnade ifrån.
En välsignelse få somna ifrån eländet!
Efter två timmars sömn tvingade jag mig upp för att värma mig lite middagsmat.
Ja så här kan en dag se ut för mig. För den som möter mig ute så syns inte sjukdomen och de funktionshinder jag har till följd av mina symptom. Möjligen ser jag lite stel ut när jag går.
Varje steg jag tar har jag fokus på att sätta fötterna rätt eftersom mina fotleder är vingliga och fötterna domnade ovanpå, och benen "ryckiga" pga stelheten. Detta tar såklart energi av mig att bla behöva vara så observant!
Fy vad jag gnäller, måste hitta en känsla för att se framåt nu!
En kopp nykokt kaffe står brevid mig, det är i nuet glädje och välbehag!
En kopp fika, kaffe med en skiva sockerkaka! ☺
Att ha en bra bok som man längtar till att få läsa, det är också glädje!
Familjen är glädje, trygghet och mitt allt! 💜
Nu ska jag prata lite med Tony innan han och Meja går skogspromenaden för kvällen.
Sedan ska jag ta en dusch för att göra en tidig kväll. Läsa min bok...
Må gott i kvällen! 💟
/ E
