Viktiga verktyg...
Kropp och själ hör ihop. Neurologmottagningen har ett bra team med bla psykologmottagningen. Bra!
Vaknade på småtimmarna i morse, värken rev i märgen och musklerna, därav konstiga drömmar som om jag skulle haft feber.
Dagen drog igång trots allt, hade dessutom en tid hos psykologen så det var bara att köra på och hoppas att det skulle hålla i mål. För den tid jag har hos min psykolog vill jag inte missa, får ut massor av våra samtal!
Förståelse över varför jag reagerar som jag gör, verktyg att använda mig av för att må bättre mentalt, och en massa massa mer bra kunskap... Tacksam!
När jag i eftermiddag kom hem från sjukhuset var min energi i botten, och där hemma var Meja väldigt sugen att gå ut på rastning vilket hon egentligen också hade behövt. Men jag klarade inte att gå ut med henne, benen värkte för mycket. Åt en smörgås, drack kaffe och vilade för att sedan gå ut på en kortare promenad med henne.
Det var tunga steg släpa mig runt, men hunden blev nöjd över rastningen och vi kom oss hem.
Jag får se vart det här med den i benen tilltagande värken och stumheten utvecklar sig under helgen. Som det nu i skrivande stund känns så börjar smärttopparna bli rätt svåra att hantera. Men ni vet hur det är, man flyttar fram sina gränser och tänker att det blir bättre, att man vill klara av det själv...
Blir en tidig kväll för mig då jag mår så här, och hoppas att den vid behov starka smärtlindrande medicinen gör att jag får sova.
Tony har bjudit ut mig för fika på stan i morgon. Jag hoppas verkligen det kommer bli genomförbart, vore mysigt göra något tillsammans. Nu när vi inte kan gå de härliga gemensamma skogspromenaderna med Meja så gäller det hitta något annat att göra tillsammans som ger påfyllning.
Säger god natt nu och önskar dig en fin morgondag!♡
