En anhalt bestigen...
Bakom dessa dörrar finns den magnetkamera som jag nu hoppas ska ge bra bilder åt läkarna att begrunda. Det hittade i oktober plaque i min nackrygg, så idag gör jag en ny MR
( magnetkameraundersökning ) för att de ska se om det tillkommit nytt plaque. Plaque är ärr efter en inflammation i ryggmärgen eller hjärnan.
Jag utreds fortfarande på neurologen och med dagens MR hoppas jag de bättre kommer fram till vad det kan vara som gör att jag har problem med kroppen.
Varför jag har värk och funktionshinder i benen.
Det kom i morse mycket känslor och tankar när undersökningen närmade sig. Mest ledsamhet över att mitt liv blivit satt på paus eftersom jag inte har energi nog eller fysisk uthållighet att själv ta mig iväg hemifrån.
På sin höjd åker jag en mycket kort tur med bussen för ett mycket kort besök i affären, och när jag gjort den turen så är det nog för den dagen och jag måste vila. Det är inte livskvalit'e, jag vill så mycket mer!
Livet fick plötsligt helt nya spelregler! Tidigare hade jag min fibromyalgivärk men då gick det ändå att gå och framför allt att töja på gränserna, att orka lite till för att bara göra lite till... Det går inte nu, nu tar det stopp rätt fort och då tar det verkligen stopp. Som om kroppen stänger ner funktioner och då blir det trögjobbat att ta sig fram med det man har tänkt sig göra, och sedan går det inte alls, det blir kaos!
Här på bilden ser man hur jag ligger paketerad och klar för att åka in i tunneln.
Magnetkameran har ett hackande, brummande och visslande ljud, så det är skönt ha radio i hörlurarna.
Jag har inte några problem med att åka in i den extremt trånga tunneln, ligger hyffsat bekvämt med en filt om mig och även denna gången var jag nära att somna.
Det jag tycker är jobbigast med MR är de tankarna och känslorna som kommer om vad MR- bilderna ska visa, om de visar något!
Det tar nog minst två veckor innan jag får brevsvar.
En specialiserad röntgenläkare ska först gå igenom bilderna, ( det är ett enormt tidskrävande jobb fick jag höra ), efter det får min neurolog bilderna och tillsammans med röntgenläkaren går de igenom allt igen.
Inte konstigt att det tar tid innan man som patient får svar på undersökningen, man får en förståelse för att det är många timmars jobb kring varje specifik patient, att själva läkarbesöket tidsmässigt är litet i sammanhanget.
Då min kropp inte fungerar normalt, hoppas jag så innerligt på att undersökningen ska hjälpa läkarna att hitta gåtans lösning!
När jag kom hem låg i brevlådan ett fint kort från mina underbara goa vänner Gulli och Gudrun! ☺ 💟💟
Jag blev så glad över kortet och de fina raderna, för i dagens IT -värld så är det inte vanligt man får kort med posten. Känns högtidligt!
I måndags belönade jag mig själv med att beställa två nystan som kommer att bli till två sockpar. Tyckte att jag behövde en "morot" att se fram emot när jag gjort bort allt jobbigt stök denna vecka. Så nu ser jag verkligen fram emot att framledes med en bra ljudbok i öronen sitta och sticka!
Fina färger på garnerna! Peppar, och den som är i gult heter Honung.
Nu vilar jag fram tills Felix lite senare kommer och hämtar mig. Då blir det att göra det allra mest otäckaste som jag vet, tandläkarbesök!
Ska laga en tand och även göra en koll av min tandstatus.
Vet inte varför jag upplever tandläkarbesöken så jobbiga. Får ordentlig panik när jag ska dit, vill bara fly!
När jag väl är där så går det efter ett tag ändå rätt bra, även om jag spänner hela kroppen och krampaktigt med händerna håller mig fast i tandläkarstolens armstöd...
Påminner mig själv om att andas!
Nu ska jag vila med filten om mig en stund...
Önskar dig en fin onsdagskväll! 💟
/ E
