Alla hjärtan...
Promenaden med Meja idag gick i "start och stopp", eftersom det för en schnauzertös var mycket intressant att nosa på ute då kvicksilvret var ovanför nollan. Att gå med just start och stopp är det allra sämsta för mig, benen gör sig ordentligt påminda med värk och stumhet.
Plötsligt var det där på marken, formen av ett hjärta!
Jag brukar tänka att det är en hälsning från någon som lämnat oss, ett budskap om att jag är på rätt väg i tillvaron, att allt kommer ordna sig...
Tog med mig den känslan och det inre lugnet, vårdar ögonblicket så länge jag kan, minns solskenet som lyste upp allt vitt. En bra promenad idag!♡
