En dag i full fart...
Vaknade redan vid 06-tiden, kokade kaffe för att sedan äta frukost och läsa tidningen.
Hur jag än försökte hålla mig vaken så somnade jag sittande i min fåtölj med boken i famnen. Jag önskar inget hellre än att orka vara vaken och orka göra det jag här hemma vill pyssla med!
Skulle vid lunchtid precis gå iväg med Meja till Stina där hon skulle vara under tiden jag var på vårdcentralen.
Så kom Felix oväntat förbi och erbjöd sig att köra mig till vårdcentralen. Jag trodde knappt det var sant!
Det gjorde verkligen skillnad för mig, jag slapp stressen och besvären med bussresor bla.
Tack älskade son för all fin omtanke om mor!♡
I väntrummet på vårdcentralen satt jag och stickade på en vante som strax är klar. Det är segt sitta i ett väntrum och då är stickningen ett bra tidsfördriv.
Idag skulle jag först träffa distriktsköterskan för att ta spruta med influensavaccinering. Blev igår över telefon tillrådd av henne att jag borde ta influensavaccination.
Så nu får jag hoppas att jag i alla fall ska slippa ligga däckad i influensa framöver!
Mötet med sjukgymnasten blev också det bra. Vi satt och pratade om hur läget är med mina funktioner att gå, och hur energiförlust vid aktivitet samt värken slår ut mig.
Det var skönt att prata igenom och känna att han kunde bekräfta en hel del av det jag förklarade mig uppleva.
Jag ska fortsätta att öva på att gå, trots att det tär på flera sätt. Sedan kan det hända att det visar sig inte bli bra, då ska vi prova andra varianten, dvs ingen aktivitet!
Låter konstigt men så förstod jag det som. Han sa...
- Att man gör klokast i att lyssna till kroppens signaler när den säger ifrån.
Det var ju precis så jag kände det förra veckan då jag var hos honom!
Att det kändes fel att provocera fram belastning på benen mm.
Men jag tänkte att han borde veta som är utbildad, så jag respekterade vad han sa och har under veckan gått dagliga promenaden och då tränat på gångstilen.
Jag har förtroende för min sjukgymnast och litar till att han och neurologmottagningen vet vad de gör.
När jag var klar på vårdcentralen åkte Felix och jag för att hämta upp Emma, (Felix flickvän)
för att sedan åka till Burger King och äta.
Det var premiär för oss på Burger King, och vi var överrens om att det var gott!
Innan vi åkte hemåt skulle det egentliga ärendet uträttas, dvs in på Ikea och köpa plastlådor med tillhörande lock.
Jag har tänkt samla ihop mina garner och förvara dem så jag har en bra överblick på vad jag har.
Jag kände inne på Ikea att mina ben stummnade till och att värken tilltog.
Då är det inte kul längre kan jag säga!
Felix och Emma var fantastiskt omtänksamma och hjälpte mig att handla det jag skulle.
Egentligen hade jag tänkt handla en del inne på coop, men jag insåg att det skulle däcka mig på plats. Besviken blir jag sådana gånger, när jag inte går i mål med vad jag tänkt mig!
Då gäller det att hinna samla ihop sig innan tankarna drar igång känslor som i sin tur riskerar att go bananas... Och påminna sig om allt man faktiskt fram till dess det tog stopp har klarat av att göra!
Stort tack till min kära son som körde mig idag, stöttade mig och även bar hem kassarna!♡♡♡
Nu får lådorna ligga och vänta på att bli fyllda tills jag någon dag framöver känner att det finns energi nog till att sortera garner.
Just nu ska jag ta mod till mig att resa mig upp ur fåtöljen och ta kvällsmedicinen. Neuromedicinen ska tas på tider, säger det igen, tur jag har larm på min telefon, annars skulle jag nog missa tiderna...
Sedan kryper jag ner i sängen och läser.
Mår utöver värken lite tjyvens, antar att det är reaktion på influensavaccineringen.
Hoppas din dag varit god med dig, och att du nu får komma gott till ro!♡
/ E
