Glad överraskning!
Vaknade i morse och fick inte riktigt igång kroppen. Vis av erfarenhet så vet jag att det är bara att lägga sig igen och sova tills det fungerar bättre att vara uppe.
Innan jag la mig ringde jag sköterskan på neurologen för att be henne informera min doktor om att värken och stumheten i benen blivit värre, samt att jag har fått ännu mer muskelryckningar. Skulle bli uppringd vid 10- tiden.
Kokade kaffe, bredde en smörgås, tog med mig frukosten och tidningen till sängen. Sedan blundade jag en stund till och det var välgörande.
Sköterskan ringde och vi hade ett bra samtal. Jag skjuter gärna på att ringa dem och informera eftersom det känns så tungt och segdraget detta, vill inte tjata sönder dem.
Sjukgymnasten sa igår att han tyckte jag borde ringa och informera min doktor. Det blev den putt jag behövde för att ringa!
Gick i eftermiddag en liten promenadrunda med Meja. Prisar mina Icebug skor, för jösses vad halkigt det är!
När vi kom hem så ringde Rasmus, överraskade med att säga han var på väg hem till mor. Trevligt!
Jag hade precis kokat en panna kaffe så vi fikade och hade trevlig pratstund. Alltid roligt träffa sönerna och ta del av deras liv och leverne.
Till middag stekte jag tunnpannkakor, gott gott!
