Sol och snötäcke...
Vaknade tidigt i morse men lyckades somna om, vilket var skönt.
Kaffe och smörgås ihop med att läsa tidningen. Vakna långsamt!
Tog kommandot över värken och tankarna, begav mig ut i solen tillsammans med Tony och Meja. Följde dem en liten bit längs skogsstigen, de fortsatte in i skogen medans jag gick hemåt.
Det tar mycket av min energi när jag går, kroppen blir spänd och allra helst när det är lite buckligt på marken och jag måste fokusera på att hålla ballansen ännu mer.
Det var skönt komma ut få frisk luft och ta in solskenet, uppiggande för humöret!
En lurvtuss är hon just nu vår goa Meja!
Får se om det kommer någon stund framöver när jag har ork och förmåga köra klippmaskinen på henne. Alltid lika gruvsamt med trimmningen!
En stig mot skogen...
Fascinerad stannade jag för att se på stigen mot en del av skogen. Den härliga skogen som finns där alldeles brevid oss, som skänker oss möjligheter att varva ner våra stressade själar. Att bara stå i skogen och ta in tystnaden, känna in hur det lägger sig ett lugn i bröstkorgen, hur tystnaden nästan trycker mot trumhinnorna. Åh vad jag saknar det, och att gå på stigarna!
Snart är våren här, vill inte tänka på hur ledsamt det kommer kännas om jag fortfarande då inte klarar av att gå normalt.
Meja och Tony fortsatte promenaden mot skogen, hon stannar alltid och tycks undra varför matte viker av åt ett annat håll.
Snart så är jag med er Meja. Hoppas!
Dagen idag är det vila som gäller, för ikväll har vi handarbetscaf'e här i Bosvedjan. Det gäller att jag planerat in vila och att jag inte gör för mycket, ex så drar jag inte igång och lagar någon mat eller annan liknande hushållssyssla, för det kan räcka för att däcka mig. Att jag gick promenaden i förmiddags var nästan en chansning bara det!
Att träffa de jag lärt känna på handarbetsträffarna ger mig så mycket positiv påfyllning. Men ärligt ska jag säga att hur trevligt det än är så tar det mer än det ger just samma dag. För energin räcker inte till att hålla mig uppe med kroppen och att mentalt orka hänga med i samtal mm. Sådant här är svårt att förklara, och för den som inte vet så syns det kanske inte på en att man får anstränga kropp och hjärna enormt för att ta del av ett trevligt nöje, för att sedan rasa ihop i fåtöljen när man kommer hem. Att nästa dag inte kunna göra annat än vila, inte ens orka med ett telefonsamtal eftersom hjärnan är trött av både värk och intryck.
Ikväll är det jag som har ansvaret för handarbetscaf'et. Köpt fikabröd och Nescaf'e underlättar och sedan hjälps vi åt på plats.
Ser fram emot ikväll!
Nu ska jag ladda mig med god mat, sedan packa i ordning min handarbetskorg och bege mig uppför backen till lokalen.
Önskar dig en fin söndagskväll!♡
