Värk och medicinbiverkan...
Höll på att bli onödigt spännande ikväll när jag fick sällskap av Tony och Meja till lokalen där handarbetscafet är. Han halkade på blåisen och föll pladask i backen, landade på ryggen. Som tur var gick det bra. Attans så mycket snö som kommit ikväll, och som skymmer all is på marken!
Handarbetscafe'et var som vanligt trevliga timmar med trevlig samvaro och gott fika. Vi har liksom blivit ett troget gäng som träffas, blir mycket skratt, men också samtal om livets allvar. Så som livet är, upp och ner.
Det är riktigt roligt med blandningen på oss som träffas, då spridda åldrar ger en härlig mix mellan gammal och ung. Att få ta del av de äldre kvinnornas kunskap om inte bara handarbetande utan även de livserfarenheter som de har, det är intressant tycker jag!
Ikväll fick jag bra hjälp med mönstret på en kofta som jag hemskt gärna vill klara av att göra. En sådan där varm ullkofta att dra om mina frusna axlar. Övning ger färdighet, så jag får sticka på och se hur det går.
Känns jobbigt med värken i kroppen och biverkningen av att jag höjt medicinen. Hjärnan blir som rörig, trögtänkt. Kan ju låta komiskt, själv skrattade jag då i början av november när min första neurolog sa att jag skulle bli trögtänkt av medicinen. Minns att jag tänkte, att så jobbigt kan det väl inte vara att eventuellt bli lite trögtänkt. Nu vet jag, och nu skrattar jag inte kan jag lova!
Meningen är att medicinen ska lindra den neurogena värken och att jag ska bli mindre stel. En dag i sänder, sakta framåt är mitt tänk!
Nu är klockan slagen för just medicin, dagens sista dos. Sedan gör jag kväll och kryper ner med min bok. Känner mig frusen så jag tror jag letar reda på någon go raggsocka att värma fötterna med.
God natt önskar jag dig, och en fin kommande vecka!♡
