elisabethlofmark.blogg.se

Hittade alldeles för många nystan...

Publicerad 2015-03-02 22:19:17 i

I lördags kväll lovade jag mig själv att jag idag måndag morgon skulle ringa neurologmottagningen för att lämna info om hur jag mår och symptom som jag har. 
Eftersom jag vet hur fort jag glömmer om hur det varit, och hur ogärna jag vill ringa vården, så skrev jag i lördags ner några rader om mina symptom, och att jag skulle ringa in om det! 
Så i morse ringde jag för att ställa mig i telefonkö om att bli uppringd av sjuksköterskan.
Det var syster Ingrid som ringde upp mig, hon frågade om jag ville att jourhavande neurolog skulle ta min information. Jag sa bestämt att det ville jag absolut inte! Jag väntar tills min neurolog är tillbaka eftersom jag har förtroende för honom och inte vill blanda in någon ytterligare. 
Jag förväntar mig heller inte någon hjälp just nu eftersom läget inte är av akut art. Som jag sa till sköterskan, vad ska min neurolog kunna göra just nu. Jag får själv i de svåra stunderna av smärta försöka genomleva, ta en halvtimme i sänder, sakta sakta kommer man då framåt och till slut somnar jag av och en ny dag är kommen... 
En ny dag som med lite tur är lite bättre och då gäller det att vila i de av ro kupade händerna!
Att se allt som grönskar i det besvärliga, att gå den där dagliga promenaden och sedan känna JA jag klarade det!

Idag känner jag att jag är mycket nöjd över två saker. 
Först att jag sorterade bland mina olika garner och mönster, och la dem i lådor. Vilket gör att jag slipper irritera mig över att det tidigare var jobbigt hitta nystan och mönster som jag sökte. Ordning och reda på saker ger en skön känsla och spar tid!
Det tar numera en otroligt lång tid för mig att göra saker eftersom jag flera gånger måste pausa och vila. Energin läcker fort, och det är ordentligt irriterande! 😂


Andra orsaken till att jag känner mig nöjd är att jag trots motvilja ändå gick promenaden i eftermiddag. Den var viktig att gå eftersom sjukgymnasten nästa vecka ska utvärdera om huruvida det är bra att belasta min kropp med promenader. Om jag inte går under dessa två veckor så får vi inte heller en riktig slutvärdering.
Så diciplin gäller!


Vägen fram, spännande se vad som döljer sig runt kröken. För visst är det krökar längs allas vår vägs vandring, våra dagar ser olika ut. 

Jag kommer att tänka på att folk brukar säga till mig att det syns ju inte på mig att jag mår dåligt. Många är gångerna jag hört...
- Men du ser ju så pigg och glad ut!
Ja såklart tänker jag, för det första går jag helst inte ut och är social om jag är riktigt dålig, för vem vill dra in andra i sitt elände!
Och för det andra så blir man väldigt duktig på att bita ihop just av den orsaken att man inte vill bli sedd som det takras man känner sig som. På något konstigt vis blir det att man kvittrar på mer ju sämre man mår, och sedan får man rasa ihop i en prydlig hög där hemma där ingen ser hur slut man är både i kroppen och mentalt.

Jag dömer ingen som inte förstår, för hur ska vi kunna förstå om vi inte varit där själv.
Jag förstår ju inte själv min situation, allt jag gör är att genomleva skiten och hoppas innerligt på att läkarna kommer fram till vad det är som gör min kropp sjuk!

Snart är den sköna vackra våren här och då vill jag gå där på vägen, runda kröken och sedan runda nästa krök åt vänster precis där Meja alltid stannar och nosar. För åt vänster går vägen som leder till hygget!
Jag tar nu höger, den väg som leder hem, inte så illa det heller! ☺

Blev ett sent blogginlägg idag. Hamnade framför serien Jordskott som SVT visar.

Önskar dig en god natts sömn och en fin morgondag! 💟




Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela