Tuff dag och tuff kväll...
Satt i förmiddags ute på balkongen och lyssnade på ett av mina favorit radioprogram, "Sök och finn". Är roligt att höra vad folk söker efter, brukar vara en salig blandning av grejor.
Lars T Johansson har en härlig radioröst och god förmåga få folk att prata, vilket gör programmet så levade tycker jag.
Det är liksom fredag på riktigt när hans röst hörs i etern!
Idag hade jag inbokad träff med min suveräne psykolog. Är otroligt tacksam över att jag får förmånen samtala med honom, lära mig olika strategier, jobba mig framåt mot insikter och djupdyka i mitt inre.
Det är upplevelser av allt från hårt jobb, läskiga känslor av att jag puttar mig fram mot obehagliga situationer, till rena glädjeeuforin över att jag kommit vidare framåt!
Som jag idag sa till min psykolog.
- Det är jobbigt vara här, men just att det är jobbigt känns så rätt eftersom det då känns att det sker bra saker med det jobb vi gemensamt gör!
Medans jag var hos psykologen var Felix och Emma hemma och tog hand om Meja. Hon gillar inte vara ensam hemma, hon blir då orolig och skäller mest hela tiden.
Felix skulle ta ut henne på en lång skogspromenad så att jag fick avlastning och därmed slapp gå mer idag. Kan inte beskriva min känsla av tacksamhet!
När jag kom hem var det en glad och nyduschad hund som mötte mig i dörren. Tänk vad husdjuren öser sin kärlek över oss!
Ungdomarna gick till pizzerian för att köpa kycklingsallad till sig. Jag tänkte värma lite matrester jag hade kvar i kylen. Så kommer Felix in i köket och sträcker fram en pizzakartong och säger varsågod!
Alltså den gossen, han kan han! ☺💖💖💖
Jag blev jätteglad och överraskad, och väldigt rörd över omtanken!
Faktum var att jag var sugen på pizza, men tänkte att jag skulle vara duktig och äta upp maten som fanns i kylen... 😉
Gott var det med pizza och gott var det att äta tillsammans så här på en fredagskväll!
Ungdomarna drog sedan vidare till sitt. Tony berättade lite om vad de gjort nere i Malmö, bla om olika föreläsningar de tagit del av.
Hur gärna jag än ville sitta uppe, prata och se tv tillsammans, så insåg jag att det bästa är att jag lyssnar till min kropps behov. Vila!
Sedan gjorde jag kväll och kröp ner redan innan halv nio, alldeles för plågsamt sitta uppe med den här hemska värken i benen. En värk som liknar förlossningsvärken som strålade ner i ryggslut och ben. Jag upplever det som att värken inte enbart ger smärtupplevelse och utmattning, den påverkar mentalt också.
Driver en till vansinne med smärttoppar som river och sliter i en. Däremellan kommer tankar på vad det innebär att leva med livet påtvingat satt på paus. Känslor av ledsamhet över att man inte orkar sitta uppe och vara social med familjen.
Nu är kvällsmedicinen tagen och om en stund ska jag ta smärtlindrande medicinen. Läser ett tag och hoppas sedan på att komma till ro och somna.
En ny dag i morgon!
Önskar dig en god natts sömn och en fin helg! 💟
/E
